Jag är egentligen alldeles för lat för att blogga. För att uppehålla vilket långvarigt projekt som helst, egentligen. Jag börjar, men sedan någon stans precis innan jag kommit till mitten så tappar jag allt angagemang, all kreativitet, allt. Och är det andra inblandade så blir de besvikna. Ta Ediths present, till exempel. Det var ett långvarigt (som egentligen inte skulle vara långvarigt, men jag underskattade hur lång tid det tar att göra en serie) projekt. Och hennes födelsedagspresent blev 101 dagar försenad. Jag antar att det är något jag måste jobba på. Så, jag tränar. Nu håller jag till exempel på med en ny serie. Om Avatar. Det är mycket nördigt, så jag ska inte gå in på några detaljer. Inte idag,i alla fall.

Men idag, så har jag faktiskt jobbat hårt! Och det händer inte så ofta, om jag får säga det själ. Jag och mamma har målat hela mitt rum, vitt. Innan var det beiget med skrift på. Vilket jag älskade för cirka 4 år sedan, när jag hade min beige/gröna period. Kanske inte så mycket nu. Tur bara att jag inte tapetserade under min svarta period. Då hade det väl blivit grått, eller något annat hemskt.