Jag är på väg mot något
Så sitter man här. På tillfriskningsväg efter en veckolång astmaförkylning. Förra blogginlägget känns en evighet sen (innan Azcatraz? Jisses.), och jag har inget bättre för mig. Twitter har mer eller mindre tagit över mitt bloggbehov, men ibland behöver man bara babbla på i mer än 140 bokstäver.
Har varit avskuren från omvärlden i en vecka, vilken är den hårfina period vilken efter man verkligen borde träffa lite folk, om man inte ska sluta som eremit. Och det är inte trevligt att vara eremit.
Men sluta lyssna på mig nu. Här är en bild på hur Hellboys barn kanske ser ut.
