Lyssnar på: P3 (som spelar Kent!)
Läser: Stormbenders (Jag vara nördig. Överraskad?)

Vi har en udda tandkräm.
Det är inte en vanlig tub, som tandkrämer brukar vara, det är en sprayburk. Och den är inte krämig, som tandkrämer brukar vara, den är mer som en rinning klet. (En klet. Så heter det. Säger vi). Och den är inte vit, eller vit-randing, den är blå. Jätteblå. Så vi har en jätteblå klet-tandkräm på sprayburk. Och det låter ju kul, eller hur? Man kan spraya varandra i ansiktet med tandkräm. Trodde jag. (Strålen var för svag, så all tandkräm hamnade på sprutaren. Tyvärr.) Jag tror att mamma köpte denna tankräm, som aldrig tar slut, för att hon tyckte den såg kul ut. Det tyckte jag också. Det gör jag inte längre. Jag hyser nu ett växande agg mot denna Aquafresh. Den är helt jävla värdelös. Seriöst.
Det är skitsvårt att sikta, och den är så rinning, att tandkrämen kommer överallt. I handfatet. På handen. På burken. På tröjan. Och kanske lite på tandborsten. Men mycket hamnar på burken, och ingen vill riktigt torka bort det, vilket resluterar i en stor blå slemklump som hänger ned från pipen. Så, om du tänker på att köpa en tandkrämsspray.
Gör inte det.

Jag kanske låter sur, men det beror delvis på tandkrämen, och delvis på att jag just slagit mig blodig på den bandspelare som Någon ställt i min dörröppning och inte flyttat på på några månader. Och jag ska spela bränboll idag. Och det är vidrigt nog utan att man har ont i tån.

Och bilden är helt fejk, på tal om ingenting. Jag har jag redan avslöjat att jag lyssnar på radio. Jag bara posar med hörlurarna för att dra uppmärksamhet från min dåliga hår-dag.