Jaha. Nu sitter man här igen. Det är ESC om en timme sisådär och jag, Lina, Liora och Josefin har en än gång samlats hemma hos Lina för att heja på Sverige (hur dålig låten än är) skrika på Baltstaterna för att de kompisröstar och vräka i oss chips (och vindruvor). Vi har inte många traditioner, men detta är en. Och när vi träffas såhär alla fyra, så blir det så uppenbart hur olika vi är. Hur JÄVLA olika vi är.

Bara en sån sak som att handla mat blir svårare än kriget i Mellanöstern...
Alla tycker olika, och ingen är rädd för att säga vad de tycker. Och vi åt ändå tacos. Seriöst.
Det får mig att tänka på, att om vi varit kompisar då för 10 år sedan, så hade vi förmodligen inte varit kompisar nu. Vi är helt enkelt för olika (som de fyra elementen. Fyra, inte fem...). Och det hade ju varit jävligt synd. För även om det är jävligt påfrestande ibland, så är det... upppfriskande? Jag vet inte. Min poäng är här någonstans är att det inte är kul att bara ha vänner som tycker likadant som man själv. Så nu ska jag gå och vara med i deras samtal om diverse lärare och elever på respektive gymnasium. Typ.