Så dum jag är. Jag skriver att jag flyttar saker till en annan blogg, sedan inget mer. Inte ens i den bloggen. Men nu tänkte jag skriva lite känslor, vilket är egentligen det ändå som är kvar i den här bloggen i alla fall. Och idag tänkte jag fokusera på en väldigt trevlig känsla.
Det är nämnligen så att jag älskar min nano. Jag älskar min idé, mina subplottar, min genre, mina karaktärer.. jag älskar allt! Vilket är väldigt trevligt, eftersom när man älskar sin nano som jag gör, så är det väldigt roligt att planera det. Vilket jag gör. Så jag glömmer nästan bort att jag knappt kan prata för att jag har så jävla ont i halsen, för jag pratar i mitt huvud istället!
Men det är lusigt, för för ett par dagar sedan så hatade jag min nano. Eller avskydde åtminstone. Men så hade jag ett väldigt inspirativt samtal med LN, och jag kom på massor av bra idéer, och nu älskar jag den. Lustigt, eller hur?

(och jag kan äntligen använda en kategori som inte är "Allmänt". Yay.)