Luv

Så dum jag är. Jag skriver att jag flyttar saker till en annan blogg, sedan inget mer. Inte ens i den bloggen. Men nu tänkte jag skriva lite känslor, vilket är egentligen det ändå som är kvar i den här bloggen i alla fall. Och idag tänkte jag fokusera på en väldigt trevlig känsla.
Det är nämnligen så att jag älskar min nano. Jag älskar min idé, mina subplottar, min genre, mina karaktärer.. jag älskar allt! Vilket är väldigt trevligt, eftersom när man älskar sin nano som jag gör, så är det väldigt roligt att planera det. Vilket jag gör. Så jag glömmer nästan bort att jag knappt kan prata för att jag har så jävla ont i halsen, för jag pratar i mitt huvud istället!
Men det är lusigt, för för ett par dagar sedan så hatade jag min nano. Eller avskydde åtminstone. Men så hade jag ett väldigt inspirativt samtal med LN, och jag kom på massor av bra idéer, och nu älskar jag den. Lustigt, eller hur?

(och jag kan äntligen använda en kategori som inte är "Allmänt". Yay.)

The time has come...

Wordcount at the moment: 3050

Jag ha dator. Jag ha sockerbitar. Jag ha Laakso. Jag redo för NaNoWriMo.

Äntligen, äntligen är det November! Jag har skrivit i nästan fyra timmar nu, (inte hela tiden, men kanske tre av dom fyra timmarna) och fått ihop ungefär två halva kapitel. Vem kom på den braiga iden att hopppa mellan händelser? Underbart!

NaNoWriMo ftw!

Vad har jag gjort idag? Nano-kickoff!

Vilket var väldigt trevligt. Det påminde mig om de gamla goda hoggyträffarna, och jag kände mig helt nostalgisk.
Men trevligt var det, alltså. Vi var på Kafe 44, kanske, tjugo personer? Så åt vi soppa och bröd (brööd!), gjorde skrivövningar och frågesport. Så pratade vi fritt såklart, också (nu går min svenska under, döm mig inte efter detta, snälla) när vi fick det.
Och det fanns Harry Potter-nördar! Och andra nördar! Otroligt underbart! Så jag ska försöka gå på lite skrivträffar och sånt, det gäller bara att försöka sno mammas laptop.


Nu ska jag nog väldigt mycket sluta, min hjärna är i nedstängningsfasen. Så nu ska jag göra något där man inte behöver tänka så mycket. Som att titta på Heroes!

RSS 2.0