Long time no blog. Varför? Skolan. DEN ULTIMATA DÖDLINJEN 20 maj närmar sig med stormsteg och min ångestlista är obehagligt lång. Men låt oss prata om något annat. Låt oss prata om... Neon Genesis Evangelion.

Jag började kolla på Neon Genesis Evangelion eftersom serien refererades i varje djävla trope (ja, jag vet: nörd) och därför att det tydligen skulle vara en dekonstruktion, och jag gillar dekonstruktioner (nu nu nu nu WATCHMEN).

Dock så var det en dekonstruktion av "humongus mecha anime", dvs. väldigt stora robotar, och min erfarenhet av sådana program är ungefär lika med noll. Jag har inte ens sett ett enda avsnitt av Transformers, det enda jag vet är att Optimus Prime dör mycket. Men tvtropes är ju mysigt så jag bestämde mig för att se den ändå.

Sanningen är att jag inte har sett klart hela, så jag har inte kommit till slutet som ska vara en sådan total mind screw att folk dödshotade skaparna, men jag har ingen bättre att prata om och vändningen efter halva är tillräckligt chockerande.

Det börjar som en rätt så standard anime. En liten pojke, Shinji, kommer till Tokyo (eller Tokyo-3... jag vet inte riktigt vad kopplingen är.) för att vara pilot till en väldigt stor robot, EVA-01 (detta är en av MÅNGA bibelreferenser). Med denna EVA måste han slåss mot så kallade "änglar"... jag vet inte riktigt vad exakt de är, men någon sorts alien.

Det är inte helt standard, dock. Shinji är inte som de flesta protagonister jag har sett i anime/manga. Han är tyst, reserverad och han har inga egentliga mål, han är lite vilsen och gör mest som han blir tillsagd, vilket ställer honom i direkt kontrast till andra kända huvudpersoner, som Naruto och Edward Elrich.

Animen är lite seg i början, men den blir bättre och bättre allteftersom tiden går, och när Asuka, ett av de tre barn (tillsammans med ytterligare en flicka, Rei) kommit in i bilden så var animen riktigt mysig. De bråkade, socialiserade och slogs mot gigantiska monster med gigantiska robotar! Hur är det inte coolt?

Men så... slog det om. Plöstligt var det blod. Mycket blod. Och våld. Och död. Och Shinji som skriker. Och lagom mind screwiga... vad de där synerna nu var. Men seriöst. Shinji som skriker. Den röstskådespelaren måste ha haft en audition som bestod att han han skulle skrika som om han just brutalt mördat små barn, alla hans vänner hade lämnat honom och någon höll på att dra av honom tånaglarna.

Så... jag är lite rädd för att fortsätta nu. För jag vet att det kommer bli värre. Och värre. Men jag ska ta mig igenom den här animen, oavsett hur traumatiserad jag blir.


Och och! Jag glömde nästan: Neon Genesis Evangelion har ett av de bästa intron jag har sett! Det är en allmänt bra låt, och om man somnar mitt i så är det inte lika obehagligt att vakna till än säg till exempel Death Note.