Så, det där öppna hatbrevet blev det ju inte så mycket av, eftersom anledningen var att de aldrig sände några nya program någonsin, men sedan 'råkade' jag visst titta på det där nya HIMYM-avsnittet som skulle sändas men sen inte gjorde det och sen läckte via Amazon/iTunes. Oops. Men som sagt, inget hatbrev.

Vilket såklart gjorde mig väldigt lycklig, men det ger mig inte så mycket att blogga om, eftersom jag inte känner för att blogga om själva avsnittet. Att blogga om serier jag tittar på på svenska får mig att känna mig inte bara nördig men som en töntig nörd, eftersom jag måste använda engelska ord så som "shipping" och "rabid fangirl" i en svensk context (och "context"! Plus att jag blir trött på att att sträcka mig efter citat-knapparna efter ett tag). Så nej. Du kommer inte höra om hur jag tycker att man kan släppa lite på kontinuiteten för att främja en tvseries sanna syfte. Inte här, i alla fall.

Så jag får hitta på något annat att skriva om. Oftast när jag bara skriver så brukar jag för eller senare snubbla på en tråd jag kan spinna vidare på. Om inte, så har jag ju i alla fall nu bevisat att jag kan få ihop i alla fall 2 1/2 stycken på hur jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Och det är ju betryggande att veta.

När jag tittar på Fladdermask just nu så går många saker igenom mitt huvud. Vissa är uppenbara ("Wow. Jag är VERKLIGEN en dålig bloggare") andra är mer associerade till min eviga längtan att vara 'cool' ("Tror folk att jag stödjer den svenska översättningen av Harry Potter nu? Eller inser de hur långt min kreativa namngivning sträcker sig när de inser att jag har varit med och döpt en blogg till 'Namnge din blogg'?"), vissa är mer reflektioner ("Jag ser verkligen inte ut sådär längre. Alls. Förutom, ansiktet och så. Men håret. HÅRET.") men mest av allt inser jag att jag verkligen, verkligen, verkligen, måste byta layout. Jag har hjälpt Mimmi byta layout om och om igen, men inte en gång har jag slagit mig ned och tagit tag i den fula röra som min egen layout faktiskt är. Färgerna är blaskiga, fotot är gammal, typsnittet funkar inte på PC, osv. osv. Så det måste jag verkligen göra... nån gång. Kanske.


Så, eftersom jag tog mig tid att hitta den här serien och klistra in den i inlägget, så tänkte jag avsluta med ett medelande från mannen som förr eller senare kommer bli nästa Härskare Över Universum. Skaparen av xkcd, alltså. Det här mer eller mindre summerar varför xkcd är så vajert (jag kan berätta om min kamp att återinföra gamla fina ord nån annan gång). Det ser jättedjupt och matematiskt ut (och ibland så är det det) men oftast så är det bara jättesmå saker som en nörd som jag verkligen kan identifiera mig med. Och om man kan identifiera sig med streckgubbar utan ansikten, då är det djävligt bra gjort.