Det är nog bara att inse att jag aldrig kommer bli en såndär som skriver flera inlägg om dagen. Jag får helt enkelt nöja mig med några gånger i veckan, det gäller att inte pressa sig själv för hårt, då går det bara åt pipsvängen. Men idag har det ju faktiskt hänt saker! Jag har gjort min andra intervju i mitt serietecknararbete, med Ola Skogäng, som är en allmänt cool person som tecknar Theo, en av mina favoritserier. Det var väldigt intressant och kul.Vilket är en rätt tråkig beskrivning av något som inte var det, men jag orkar inte komma på något fyndigare.



Annars har jag klagat på saker till Ellen i telefon. Det är väldigt roligt att klaga, tycker jag. Speciellt när det provocerar. Jag älskar att diskutera saker, litteratur, djupa frågor, vad som helst. Problemet är att jag ofta går in ordentligt för vad det nu är jag tycker, så jag kan nog tyckas vara nästan lite agressiv. Så, om du någonsin hamnar i en hetsig diskussion med mig, och tycker att jag är helt psycho/får känslan av att jag inte gillar dig, så är det förmodligen inte så, det är bara att jag verkligen gillar att diskutera.

För att helt byta ämne: Händer det någonsin nångon annan, att när de läst eller lyssnat på något med ett väldigt speciellt språk tillräckligt länge, så börjar ni tänka i samma takt. Alltså, inte om samma saker, men att man i huvudet börjar betona på samma ställen, osv. För det händer mig hela tiden. När jag har tittar för mycket på Zero Punctuation så tänker jag snabbt och sarkastiskt på engelska, när jag varit inne för mycket på TV Tropes så betonar jag de ord som är uttryck, och därför enlig wiki-magin är länkar. Nu har jag lyssnat på Ett Öga Rött som ljudbok, eftersom vi ska läsa den i svenskan, och jag är smart på det sättet, så nu tänker jag som huvudpersonen pratar. Det är lite irriterande faktiskt. Jag får ta och läsa lite gamla inlägg så jag får min skriftliga dialekt tillbaka.