Jag har ju som bekant tagit mig för att se om alla gamla animerade filmer jag såg och inte såg som barn. Sen senast har jag sett två, Den Lilla Sjöjungfrun och Atlantis. En av dem överaskade mig positivt, och det var inte den Lilla Sjöjunfrun. Jag måste säga att jag inte bryr mig det minsta om de "lånade" en del från andra berättelser, Atlantis är en grymt underskattad Disneyfilm. Designen är fantastisk, från karaktärer till bakgrunder. Karaktärerna är mysiga, intressanta och framför allt inte uppdelade i jättegoda och jätteonda (jo, kanske lite. Men mindre än i de flesta Disneyfilmer). Dessutom finns det några scener som får mig att undra om detta är en barnfilm. Som i prologen, när Atlantis håller på och gå under och den stora barriären brer ut sig över staden, men inte hela staden, och medan folk springer mot centrum för att inte stängas ute, så kan man se de som inte hann, bulta på barriären innan de sveps upp av vattenmassorna. Det händer en gång till sen, i u-båten, ala Titanic. Men jag gillar den skarpt, och att båda Joss Wedon och Mike Mignola jobbat på den ser jag som ett extra plus (det märks, faktiskt. I alla fall Mignola).