Så, jag har inte bloggat på ett tag. Ett långt tag. Ironiskt nog var mitt senaste inlägg om att jag bloggade för lite. (Eller, nej, så var det ju inte. Senast var det morbia enhörningar. Men whatever.) Sen bloggade jag inte på flera dag. Det är som om, ju fler dagar det gått, ju svårare är det att börja. Men jag ska bli bättre. Tror jag. Hoppas jag.

Det blev lite dramatiskt igår. Jag är sjuk, och har varit sjuk den senaste veckan. Och då gjorde jag lite korkade val, som att gå på promenad. Det slutade i en taxi till akuten. Jag hoppas jag inte skrämde Lina. Så, Lina, om du blev skrämd, eller nåt, så var det inte så farligt. Det har hänt förut.

Att jag har fått astma, alltså. Så mycket astma att medicin inte längre hjälper, och det är jävligt svårt att andas. Ni ser, det finns många olika sorters astma som man kan få. I alla fall jag. Det kan kännas som om någon stryper en (händer oftast vid en "attack", dvs. om jag har sprungit eller något annat dumt) eller som någon trycker på bröst korgen, eller bara som om någon har nypt åt lite i luft röret, så man precis inte riktigt kan andas, eller som om det tar emot så man inte kan tar djupa andetag, eller som om man andas genom ett sugrör. Igår kväll var det andas genom ett sugrör. Och tillsammans med en täppt näsa så är det lätt att få panik. Vilket man såklart absolut inte får få.

Det var bara att ta en taxi in till akuten, och "andas". Det vill säga andas in massor av luftvägsvidgande medicin via munstycke. Jag brukar få hjärtklappning av min vanlig medicin, men nu vibrerade jag verkligen. Det hade varit coolt om jag haft vingar. Då kanske jag kunnat flyga.

Sen var det inte så mycket mer med det, jag fick vänta i en timme för att få träffa en doktor, och sen åkte jag hem. Och nu, ja nu är jag fortfarande sjuk, men det är jag van vid. Mitt största problem är att jag hostat så jävla mycket att jag har träningsvärk i magen. Men det kanske är bra träning?

Så, det var en dramatisk kväll. Annars är jag rätt trött på drama. "Days of our lives"-drama. Det finns överallt. Överallt där det finns människor. Till och med bland Avatarderna. Jag hoppade av, på tal om ingenting. DBF: Survivor. Liksom... orka. Så nu ska jag bara isolera mig totalt tills jag blir frisk igen. Vilket förhoppningsvis inte dröjer allt för länge. Isolering är trevligt, men det kan bli långtråkigt.