Läser: "Strangers in paradise".
Lyssnar på: Markusevangeliet (Markus Krunegård imorgon!)
Stressnivå: Hög.
Hälsa: Medel +
Status: Allt för mycket att göra. Konstiga dagar framför mig.
Känner sig: Djup.

Idag tänkte jag berätta lite om min alltmöjligtmapp. Du har säkert en själv, du vet, den där mappen som du lägger allt som du kanske borde slänga eller borde spara, men inte riktigt orkar ta tag i. Och om du inte har en i datorn, så har du säkert en på vinden, under sängen eller kanske i ditt eget huvud. Full av allt det där som du någon dag ska sortera.
Så hur mycket sådant har jag? Tja, sen i julas, när jag fick min dator och skapade min nya Alltmöjligtmapp (som är i form av en glad flugsvamp som flyger med en maskros) så har den växt till imponerande 600 objekt på 2,65 GB.
600 saker som jag någon gång måste ta tag i, eller köpa en extra hårddisk (det senare är mer troligt, men i alla fall), och då frågar jag mig själv: varför gör jag så här? Jag vet att jag måste ta tag i allt senare, och att det kommer vara mycket jobbigare då, ändå skuffar jag bara bort allt skit på som ligger på mitt skrivbord till denna lilla (nu stora) mapp. Och sen tänker jag: varför gör jag så här? Jag ser mig själv som en ordentlig person, i alla fall när det gäller skolan. Jag lägger aldrig saker på hög, och jag sitter (till skillnad från andra) nästan aldrig sista kvällen och jobbar med arbeten. Sedan lyfter jag blicken och tittar runt i mitt rum, och faller pengen ned. Min soffa är fylld med kläder, vissa smutsiga, vissa som går att använda en dag till. Mitt bord är fyllt av papper, gamla skolpapper, aktuella skolpapper, dåliga teckningar, bra teckningar...
Det handlar inte om att vara lat, eller att skjuta upp saker. Det handlar om en ovilja att ta beslut. Jag avskyr att välja, men välja måste man. Hela tiden. Vad man ska ha på sig, vad man ska äta, vad man ska göra, vem man ska göra det med, vilken väg man ska gå till tunnelbanan... Val, val, val.
Och när jag kommer hem, så orkar jag inte välja längre. Då lägger man bara undan allt i en alltmöjligtmapp istället.

*

Och på en mer personlig not (svenglish!) så fick jag just besked om att jag inte fick sommarjobb vi kommunen. Vilket ju var tråkigt, men lite skönt också, eftersom jag har ett annat, betydligt roligare jobb på gång (kanske) och det skulle vara jobbigt att behöva välja (ha-ha) att antingen tacka nej till det jobbet och kanske få ett roligare, eller tacka ja och inte kunna ta det roliga om jag fick det. Men nu slipper jag ju det! Fast och andra sidan så kanske jag inte får något sommarjobb alls nu...